blogg · 2026-07-31
Boktips: Zappo – en gatuhunds berättelse
En ärlig, varm och väldigt rolig berättelse om adoption, tålamod och allt det där som händer när verkligheten plötsligt står mitt i vardagsrummet.
Jag började läsa den här boken tidigt på kvällen, sittandes ute i solen. Jag tänkte att det skulle bli mysigt att läsa en liten stund.
Jag läste klart hela boken samma kväll. 😂
Det gick helt enkelt inte att lägga den ifrån sig.
Och under dom timmarna hann jag nog känna ungefär alla känslor som finns.
Jag skrattade högt. Jag grät. Jag fick rysningar. Jag tänkte ”aaawwww”, ”men lilla hjärtat”, ”HAHA, JA SÅ ÄR DET!” och flera gånger:
”Guuuud, exakt så var det för mig också!”
Flera gånger började jag tänka på någon av mina egna hundar. På saker vi kämpat med, märkliga små vanor och situationer som inte var det minsta roliga när man stod mitt i dom, men som man kan skratta åt idag.
Ibland fick jag ett riktigt aha.
Som att något jag läste om Zappo plötsligt fick mig att förstå någon av mina egna hundar lite bättre.
Och det ÄR ändå rätt komiskt när man måste sitta ute på sin egen gård i småkallingar, helt enkelt för att hunden har bestämt att det är så livet ska se ut nu. 😂
Jag älskar hur boken är skriven. Hur tankar, känslor, frustration, kärlek och händelser blandas på ett sätt som gör att allting känns nära, familjärt och väldigt äkta.
Det känns som att jag känner Zappo.
Och det känns nästan som att jag känner Christer och Lena också. Man känner deras frustration när ingenting fungerar, deras glädje över dom små framstegen och kärleken till hunden som sakta men säkert blivit en av dom största delarna av deras liv.
Det jag imponeras mest av är hur väl Christer och Lena hade förberett sig inför adoptionen. Dom hade planerat semestrar, ordnat vardagen och verkligen tänkt igenom allt.
Och ändå kommer den.
Känslan som jag så ofta försöker förbereda våra adoptörer på:
”Nämen vad i helvete har vi gjort? Det här kommer aldrig gå.”
För hur mycket man än förbereder sig går det inte att helt förbereda sig på hur det känns när verkligheten plötsligt står mitt i vardagsrummet.
Boken ger ingen romantiserad bild av adoption.
En adopterad hund kommer inte innanför dörren, tittar djupt in i dina ögon och säger:
”Tack för att du räddade mig. Nu ska jag vara världens enklaste hund resten av livet.”
Ibland är det skitsvårt. Skitjobbigt. Frustrerande och fruktansvärt.
Men sedan kommer dom små vinsterna.
Hunden som vågar slappna av lite djupare.
Blicken som stannar kvar.
Tilliten som sakta börjar växa.
Det som inte gick igår men plötsligt fungerar idag.
Och när man väl kommit över den där tröskeln finns det ofta ingenting annat än kärlek till varelsen som nu blivit en av dom största delarna av ens liv.
Den här boken är ärligt talat något jag tycker att alla adoptörer borde läsa, både nya och gamla. Den får en att fundera över sitt eget tålamod, sina förväntningar och hur mycket arbete som faktiskt kan ligga bakom det där vackra livet tillsammans.
Och Zappo då?
Alltså vilken KILLE. ❤️
Vilken personlighet, vilken karaktär och vilken styrka i att kunna säga vad han vill och inte vill. Det är en fin och viktig egenskap hos hundar.
Det märks så tydligt att Zappo hamnade precis där han skulle. I fel händer hade han kunnat bli en vandringspokal.
Hos Christer och Lena fick han människor som lyssnade, anpassade sig, kämpade vidare och älskade honom även när det var som svårast.
Läs boken. På riktigt.
Men boka inte in något annat samma kväll, för risken är stor att Zappo bestämmer att du ska läsa klart den. 😂❤️